du ägde allt
kärlek tusenfallt

hade alla på din sida
ändå ville du få dem att lida

med hård hand du styrde upp
i din hönsgård var du tupp

att tårar föll som regn
var inget ovanligt i ditt hägn

du trodde att du måste slå
för att de dina inte skulle gå

men de gick ändå
ingen vill ju alltid dåligt må

du blev lämnad i ditt hägn
i dina egna tårars regn

och som du gråter
det finns ingen kvar som förlåter