så många som passerat
som vore jag en bäckfåra
emellanåt uttorkad
fylls på vid regn
för att tömmas igen
på vänskap
kärlek
förluster

nu låter jag naturen fylla mig
från klara källan i gläntans smyg

och de som passerar 
jag bara låter förbi
utan att agera 
eller reagera
swish
skogens fåglars drill
vindens sus igenom allt
aldrig är det tyst mer

och inte är jag ensam mer