strimmor av livet som passerat
åren som gått
allt blir suddigt när tårara faller
allt suddas ut
bleknar bort
genom ljusgrå mascara 
som fastnar 
på hennes kinder

trött
hon är så trött på att 
kämpa i motvind
kämpa utan att stormen mojnar

strimmorna blir allt större
hon vet inom sig
svaren
hon bär på dem
mår bättre när svaren
når hennes mun
när hon kan skrika ut
till hela världen
vad hon varit med om