Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det jag inte kan bära

 

Jag vill ur min kropp

orkar inte släpa mig fram på gatan

 

Jag blinkar med ansträngda ögonlock 

ser allt utifrån

 

Vill fly värden

få vila från kampen en stund

 

Mitt forna jag glimtar till ibland

tilltäckligt för att luras

och för att få min själ att tåras

 

Jag rasar i plågor

kroppen skriker

faller samman osynligt

bit för bit

 

Livet där ute pågår som ett skådespel 

med mig som publik

ensam på sista raden

 

Vill vila

ta en stilla paus från livet

det jag inte kan bära

 

 




Fri vers av Undine
Läst 255 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2016-04-19 21:00



Bookmark and Share


  aol
Så berörande
2016-07-18

  Ninananonia VIP
Berör...
2016-04-21

  Lars Hedlin
Berör inom
2016-04-21

  mike irow
fäster vid hjärtat
2016-04-19

  Solstrale VIP
Jag vill bli dina ben, ge dig vingar, en egen helikopter, i de första stroferna,,, sedan känner jag bara hur fantastiskt du skriver, prickar in känslorna!
2016-04-19

  mickech
Du förmedlar en känsla av uppgivenhet som känns ända ner i hjärtegropen!
2016-04-19
  > Nästa text
< Föregående

Undine
Undine