Förr var det massor med lärkor i skyn.
Lärksången låg som ett lock över byn.
Nu är lärkan en ensam solist.
Det tycker jag är sorgsamt och trist.

Starar, de ser man allt mera sällan.
Har de på Malta fastnat i fällan?
Eller är det kanhända ett annat fel
vari vi alla har våran del.

Att numer få höra en storspovs rop
det är som hade man gjort ett scoop.
Och att få höra en vipas skri,
alltmera sällan börjar det bli.

Ja, vårfågelgästerna blir allt färre.
År efter år blir det bara värre.
Risken är stor att vi kanske får,
O, ve och fasa, en tystare vår.

För även i talrika sylviaskaran
har man nu också upptäckt faran.
Den lilla Lövsångar,n minskar nu stort.
Har vi all gjort, vad vi alla bort?