Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jooo... Depression... Notis: (Slutet stämmer inte, Jag lever ännu)


Saknaden är för stor...

Jag har ingen kraft att skina som en sol
Kylan har kommit åter
Med vintern kommer snö

Det är grå, kallt och trist
Den isande kylan knäcker mig
När kommer våren med tö


Min vinter är så lång
Mina känslor så frusna
När ska min sol dyka upp igen


Saknaden är för stor
Är mitt väntande för evigt
Det kommer att hända nåt snart
Jag har det på känn

Mitt inre exploderar
Allt rasar nu ihop
Allt jag byggt upp har nu försvunnit

Ensam och så sårbar
Mitt liv ligger döende i sin säng
Tänker på allt jag önskar att jag hunnit

Platser jag inte sett
Saker jag inte gjort
Ord jag inte sagt

Personer jag inte mött
Personer som inte vet vem jag är
Mitt liv sitter döende vid stupet
Och jag har ingen makt

Förlåt mig alla nu
Alla ni som tros känna mig så väl
Det här måste ta ett slut
Jag avslutar det här och nu

Tagit piller
Tagit sprit
Ligger på golvet och ser livet passera i revy
Håller på att dö
Med död är jag inte ännu

Hinner säga:
Tack och hej
Glöm mig nu

Alla ni
och även du

Min sol dök aldrig upp
Det är mörkt
Allt jag ser är rött

Läser ni detta brev

Har jag redan dött...







Fri vers av Jesse
Läst 492 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2003-11-07 18:34



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jesse
Jesse