Tiden rusar
är inte längre
linjär
var och en
är
samma
gråa himmel
dundrande moln
regn och
aprilsnö

Du sover
i dimman
jag önskar dig
svett och salt
hetta
tragik och det där
b l ö t a
t u n g a
att låta natten gunga
i motsättningarna
i ett
moraliskt avlopp
ska det forsa
av prosa
ur beroendets högsta topp
till dalarna i din kropp
dalarna i din
slitna använda
hud
Nej jag vet
det är inte lätt
att prata om svett
och puls
när man är trött
men jag minns
hur dina ord var
mina
en gång

strömmade
forsade
flödade
fram

hårt och
rakt och
kallt

svett och
tårar
ur samma salt