Fröken Fin

är för fin för att hälsa

Hon var en gammal vän

Ytlig och fixerad

det handlade alltid om spänn

Masken döljer det som gömts

Det hon inte vill visa

Osäkerhet i falsk klädedräkt

Jag känner dig

och där finns inget att prisa

Materialismen var ditt pris

I din identitetskris

Utåt vill du dölja

det svarta som dig omhölja

Vänder kappan efter vind

Du är så rädd för örfil på din kind

Anpassat dig i normen

gömmer stormen

En feg liten skit

tror dig tillhöra en slags överklasselit

Du lämnar spår av ditt ego

Jag bygger om ditt lego

Du är kvinnan 

som är rädd för andra

Placerat dig i facket

I tunnelseende du vandra

Du tror att du är klipsk och smart

Du är ett äckel av sopa

Fake hela du

- Åååh, så underbart

Nej, lilla Du, 

du är bortgjord,

jag dig avslöja

Dags för dig att ta på dig

DIN skämströja