jag hör natten, hon är ett barn som ritar änglar på himlen, hon står nere vid gatlyktan och väntar på någon. hon är varje natts regndroppar som skalar av kvällen och ger den ett silverfärgat ljus, hennes ögon är av kristaller, månstoft och övergivna tågstationer. hon kan vara din ende vän. Du tittat ut på henne och hon tittar tillbaka hela månen stryker sina händer ömt om hennes kinder. Det droppar från kranen, men där är det för mörkt att se någonting. jag hör dom ovanför. Det verkar som om dom också är vakna i natten