"Titta", säger du triumferande.
"Ditt hjärta, det slår ännu".
Ja, det slår till och med skilt från kroppen.
En pulserande röd muskel i din hand.

Vill du äta den?

Solen rör sig som ett skrämt klot.
Varför besöker du mig? Fortfarande.

Sorg, den komplicerade, talar till mig.