Kära minne: Det räcker nu
Kan du vara vänlig att ta ett par
distanserade steg,
iväg från min nutid

Du kan inte nå mig med minnen
av de dimhöljda moln,
som fanns där ovan
Som satte mig i trans,
och gjorde mig så lätt,
att det kändes som att jag svävade

Du kan inte nå mig med minnen
av extasens förbjudna hetta
Hur blodet rusade i mig,
som en våg av tsunami,
som översköljde mig
Hur jag nästan svimmade
av berusningen som uppstod i mig

Du kan inte nå mig med minnen
av hur sinnen löpte amok,
av blotta närvaron och
doften av parfym
Hur min kropp reagerade
av fotsteg och andetag

Du kan inte nå mig med minnen
av passionerade stunder,
då hjärtat dunkade extra slag
av en viss bokstavskombinations
gestaltning

Hur en röst kunde
göra mig alldeles knäsvag,
och jag vacklade till
av att bara snudda vid en tröja

Kära minne. Jag ber dig,
vänligt men bestämt,
att hålla avstånd 

Min morgondag vill gry
utan dessa kära minnen
För alltid ska jag älska dig,
du betydelsefulla,
älskvärda minne

Gunga inte skutan mer
Låt havet vara stilla
som i en vacker, varm och
solig sommardag,
där jag blir brunbränd
av minnet av dig

(bilden: privat teckning)

PRIVAT BILD. Jag äger bilden.