Jag såg en flicka på järnvägsspåret idag.
Hon var rödgråten och ensam och antagligen svag.
Jag kunde inte se hennes ögon. Dem var svarta och sårade.
Hennes läppar var lila och händerna vita som om hon inte levt på flera månader.
Jag tror jag hade sett det värsta men jag förstod att hennes själ var såld.
Att denna stackars flicka gått igenom så mycket tragedi och våld.

Alldeles på egen hand.
Där ingenting fanns tryggt, ingen famn att störta mot.
Hon var ingen i detta land.
Och nu går hon sönder på mitten.
Hon har gjort det i så många år.
Och nu står hon där på ett järnvägspår.

En flicka som hon är det ingen som vill va.
En flicka som hon är ingenting att ha.
Hon är blyg och ful.
Hon är konstig och skapar bara en massa strul.


Ja, jag såg en flicka på järnvägspåret igår.
Jag tror inte att hon hade så många år.
Jag såg en flicka på järnvägspåret igår.
Och jag tror jag vet vad som hände.
Det kommer alltid till slut ett tåg.