Eva ta mig härifrån!
För det är ingen som vill snacka eller förstå vad som pågår.
Eva hör du på? Jag kan inte strunta i dig vi är så självklara ihop så följ med mig!

Eva, jag önskar så att vi bara kunde sväva bort härifrån. På våra egna ofärgade moln och svepa förbi dem rosa fantasimolnen som alla andra glider runt på. Peka fula fingret. Det är dem trots allt värda att få!

Och även om himmlen är turkos så är det ändå bara färg. Bara Eva kan bestiga bergen och fånga in dessa moln, precis som hon vallade in sina får. MEN EVA DU HAR JU INGA FÅR!

Åh typiskt nu sitter vi här igen, skruvar upp radion och glasen skålas som om vi var hundra personer men Eva, vi tillsammans räknas ju bara som en! Kom igen Eva, nu dansar vi till Hellström tills dagen gryr och månen blir blå, vi skiter i vart vi kommer för vi är cyklar med punktering och människa utan själ. Ingen älskade oss som vi älskade varann! Och ingen älskade jag mer som jag älskade han!

Vaknade med tjut i öronen, naken på ett svajande golv. Rödvinstänk på klänningen som ingen sagt att jag var snygg i. Fyfan Eva vad dåligt jag mår. Ingenting blir ju bättre av det här. Men Eva, vafan. Det kan inte bli sämre än såhär.