Jag promenerar i natten, längs kullerstensgator fram. Ser mig omkring, månen lyser gul, och jag känner mig så ensam. En tår rinner ner för min kind, är tunt klädd och jag fryser. Tänker på livets kaos, vilken röra, och jag ryser.

Tänker på dagar som gått, när jag passerar de idylliska radhusen. Minns bakåt, från tiden i villan, när jag ser lampor tända från nattljusen. Där bor människor, familjer, funderar vad de döljer. Innanför väggarna, diverse vardagliga problem som oss ofta genomsköljer.

Äktenskapsgräl, barnen tjatar och ekonomin är skral. Mannen jobbar sent, och frugan sitter vid datorn och gör semesterval. Tänker plötsligt på sommaren, då grannarna påtar i sin trädgårdsgrönska. Glada barnskratt hörs, grillen är tänd och vad kan man mer från livet önska.

Tänker på lycka, och dess innebörd. Det du stoppar in i livet, blir också din skörd. Varje steg fram på livets stig, du gör dina val. Människor du möter, som ger en både toppar och dal.

Hoppar i tiden, får upp bilder från min ungdom, när livet var en dans. Flyttade hemifrån 20 år gammal, självständig och inga föräldrar tillhands. Det var jag och min baby, jag blev en ung mamma, och stod på egna ben. Var ensam redan då, inga vänner med barn, ni var på krogen till timman sen.

Blev särbo med en kille, han var svartsjuk som fan. Med alkohol i sig han slog mig, varje utgång var likadan. Milleniumskiftet kom, nyårslöftet uppstod, och jag hade bestämt mig. Jag hade gjort slut med killen, och år 2000 skulle jag vara en glad singeltjej.

Det gick 5 dagar in på nya året, och jag träffade en man vid pokerbordets ljus. Efter 8 månader hade vi visst impulsivt gått och köpt oss ett hus. Nästan 10 år levde vi tillsammans, för det mesta bra dagar, allt var ok. Vi gifte oss, trodde det var lycka, men något saknades mig.

Gatlampans sken lyser upp mörkret på min promenad. Förvirrad i tankarna om livets lemonad. Tänker på vad jag vill med livet. Är så osäker, vill massor, men tar inget för givet.

(minns inte om jag postat denna förut...)

 Bildkälla: Privat bild (upphovsrätten är min) från mitt Instagramkonto https://www.instagram.com/kristina0179/