Det är här jag lever. Instängd mellan väggar och en dörr.
Jag har inte mycket att titta på. Men det är inget som stör mig.
Jag har min säng att sova i då och då. Dem gånger jag kan somna. Dem dagarna räknas som få.
Jag har min dagbok att skriva i. Ända chansen att prata är genom bläcket i min rosa bok.
Tavlan hänger på sned. Den kommer antagligen så snart att ramla ner.
Krossas sönder i små tusen, biljoners skärvor av glas.
Och på skrivbordet är det tomt på gästböcker. Det finns ingen som vill besöka min sida. Sidan av mig som gått i kras.

Mitt lilla rum som skulle vara ett paradis för tysta människor som jag, som aldrig fick komma ut ur sitt rum för att leva som vissa andra.
Jag bor här, jag lever. Jag har inget annat att göra.
Jag finns inte, jag lever inte. Men jag har en dörr som jag stänger om natten.


Om dagarna lever jag i skymundan. Jag trivs inte i skolan. Jag gör vad jag ska men allt jag vill ha eller var jag vill va,
är inne i mitt flickrums paradis.
Mitt flickrums paradis.
Där inga ljud torterar mig om nätterna.
Där inget falskspel kan lura mig.
Där i sängen som håller sig.
I mitt flickrums paradis.

\"Om jag finge fick veta vad fan du höll på med.
Så skulle jag slå ihjäl dig.
Det är kanske tur att jag inte vet mer.
För då hade jag inte kunnat behärskat mig.\"