Jag hyr av Tystnaden ett rum.
Här har jag mitt staffli.
Här målar jag en Bonad som
hörs fåglasånger i.

Här målar jag en Bonad, en
med färg och harmoni,
som lånats ifrån Himmelen,
med himlaklanger i.

Med fåglasånger kärleken
ses hyllad i en ring
och Ömhets väsen, glädjen, den
och små, små nära ting

ses dansa runt i ringdans de,
i ring- och slängdans som
det riktigt lyser glädje om
och " Kom, kom, dansa me´!"

Nå, drömmen är drömd och Bonaden gjord
och krigen drar svepande fram på vår jord
och hatet ler, iskallt, åt ton och ord ...
Men mest åt att ramen blott återstod