Repris av ett stycke text från en större text (svävande tankar ur dagboken - Let it flow...):

Jag blir upphetsad av att reta, provocera och förföra normen. Tabut i det hela. Att man vågar kliva över tröskeln till detta fantasiland. Tabun sporrar mig, och får mig att leva. Det förbjudna ger en adrenalinkick. Är medveten och i sinnens fulla bruk, när jag tar emot biljetten till Paradiset. Jag vet att det bara varar ett kort tag, men ger mig hän och dansar iväg i en rockbalett av känslor. Släpper taget från bojorna och blir kär i denna fantasibubbla. En berg-och-dalbana i upptäcktsfärd, som inte är en förskräckelse när man är höjdrädd och farträdd, utan som kittlar dödsskönt i kistan och sinnet.

Men det är bara en tillfällig vistelse på nöjesfältet, bland alla åkattraktioner som finns tillgängliga att provåka. Insikten om att i förväg veta att det inte finns en morgondag är på gott och ont. Jag vet att dagen efter inte existerar, men ändå köper jag mig ett åkpass och låter färden ta vid. Jag ger inte upp hoppet i min längtan att få bli älskad av en man på riktigt (är detta det som jag söker, och söker jag?).  Men nöjesfältet är knappast rätt område att röra sig i. Denna regniga festival i smutsig och blöt lera, och med tillfälligt boende i uppslagna billiga tält från Claes Ohlson. En fyndmarknad med diverse marknadsstånd. Ingenting varar för evigt, för lekparken har begränsade öppettider. Och denna insikt sucks.

Kika gärna på min fotokonst:

https://www.instagram.com/kristina0179/

 Bildkälla: Privat bild (upphovsrätten är min) från mitt Instagramkonto https://www.instagram.com/kristina0179/