Striden mellan dessa två kungadömen började för mycket, mycket längesedan och håller fortfarande på. Ingen vet, varför striderna aldrig tar slut, men att det gäller att vinna är alla införstådda med.

Kampen är alltid hård. Spänningen är alltid olidlig. Närkamperna är alltid gräsligt hetsiga och det slutar alltid med att någon får lämna slagfältet och får inte delta mer.

Om inte någon från deras eget herradöme kommer och räddar honom eller henne förstås. Det händer faktiskt ibland och då är det alltid en bonde som kommer till undsättning.

En bonde!! Märk väl. De flesta ser ner på dessa små intetsägande gestalter, som inte gör något väsen av sig.

Inte är de särskilt vackra heller och de blir beskyllda för att de går för sakta. Tar ett steg då och ett då. Någon gång ibland händer det att de tar två på en gång.

Detta tycker hästarna och de som springer fort är för långsamt. Därför ser de ner på bönderna. De glömmer vilka det är som går i främsta ledet, skyddar de andra och som sagt, även räddar de som blivit tillintetgjorda. Borde inte dessa få högre status så säg?! Men så här är det, har alltid varit och kommer alltid att förbli.

När striderna sätter igång så är det alltid de vita som börjar!!!! Vad sägs om det va?! Sedan kanske de andra få skulden!! Vilken orättvisa!!!

Ibland blir striderna väldigt utdragna. Klockorna tickar och spänningen bara eskalerar. Bönderna kanske har minskat i antal. Hästarna springer framåt, men sedan viker de alltid av åt antingen vänster eller höger. De är fega och vågar inte gå rakt fram sista biten Löparna springer för allt vad tygen håller, men vad hjälper det om de som styr inte kan föra sitt manskap till seger.

Båda sidor har portabla torn som de flyttar allt efter behov. Allt detta utspelar sig för att skydda Kungen i båda rikena.

Ingen får komma för nära Kungen. Drottningen står vid sin kungs sida och även hon försvarar sin älskade. Hon rör sig obehindrat och snabbt åt alla håll för att kämpa för honom.

Plötsligt känns det som om det blir fruktansvärt tyst och att klockorna tickar mycket högt, trots slagets hetta på fältet. Nu har det samlats både hästar och springare runt kungen till det ena territoriet. Så plötsligt händer det!! Det andra rikets dam slår ut en häst och tar hans plats rakt framför Kungen som är omgiven av hennes undersåtar. Nu är stämningen outhärdlig!! Man ser Kungens egen dam en bit därifrån, sända svartsjuka blickar på damen som står framför ”hennes” Kung och alla börjar förstå att slaget är över.

Men Kungen då?????? Vad gör han???????!! Ingenting!! Han är MATT!