Jag är inte hemma,
för jag har åkt bort
Skriver långa texter,
har svårt att hålla mig kort
Tack för att ni mäktar med
att mina rader läsa
En del rynkar pannan,
och andras inre
kanske av reaktioner jäsa

Jag är en helt vanlig brud,
tar plats här på nätet
Iklär mig i a´la naturell skrud,
i toner av (lite) förmätet
Fast inte svävar jag bland molnen,
är ingen jävla Diva
Står stadigt med fötterna
på maskrosmarken,
och textar om ämnen
som en del har svårt
för att beskriva

Kanske är jag knasig,
galen och tokig
Skildrar livet,
som alltjämt för mig
oftast har varit krokig
Visst har jag fina ögon blå,
det får jag ofta höra
Men Jantelagen ropar Bu,
att skriva så får man inte göra

Jag är moppsig och med attityd,
skriftar a´la verklighet
Med toner av mod och styrka,
skriver jag om sårbarhet
Kanske är jag dum i huvudet,
är för öppen, spontan och rak
Men det är väl ändå jag
som beslutar om
gränsen på min integritet,
och min personlighet
är inte riktigt din ensak

Syftar på det här med att döma,
stänga ute och hata mig
Syftar på det här med Jante,
normer och tabu,
som du har tagit till dig
Visst har skrivandet
ett pris som inte ligger mig i fatet
Men vad ska man säga,
jag är unik och egen,
jag tillhör unikatet