i början av malmbrytningen
är bergkroppen förutsägbar

skalv och ras är små och följer
prognoserna
inga vibrationer känns av
i samhället

råvaran låter sig villigt utvinnas.

till och med gruvarbetarna
längst fram i tunneln
känner aptit.

men vid en viss punkt,
det kan ta hundra år dit,
blir gruvan mer seismisk.
(primära och sekundära volymvågor
Rayleigh och Love
allt finns på Wikipedia)

ett ursinne väcks
i den perforerade kroppen.

bergväggar faller ut i schakten
skjuter för att döda
med naturens egna draktänder
(det finns också
på Wikipedia)

och staden, byggd för arbetarna
som ska leverera stål till nationen,
skallrar.

ingen vet hur återkommande vibrationer
orsakade av en förbittrad gammal gruva
påverkar arbetarnas hem.
(det finns inte
på Wikipedia)

då står någon
längst in i tunneln
och kan inte längre känna

frontlinjens stolthet.