alla dessa händer jag har hållit
alla dessa förhoppningar,
alla små imperium man har byggt upp i sitt hjärta
- här, här ska vi bo, dit, dit ska vi resa,
den här soffan ska vi ha i vår framtida lägenhet,
det här ska vi göra tillsammans
alltid tillsammans

alla dessa löjliga fjuttiga små förälskelser
och alla himlastormande kärlekar
de som har gjort så ont, så jävla ont,
när de bara har fallit sönder
glittrande ögon som plötsligt slocknar,
varma fötter i sängen som bara försvinner

ibland vaknar jag fortfarande mitt i natten och vänder mig om för att krypa in i din famn

leenden som slutar nå ända upp,
som börjar se ansträngda ut
blickar som blir tomma,
blickar som tidigare värmde ända in i benmärgen

jag fryser ju jämt

vinflaskor som har öppnats,
ögonblicksbilder av lycka
kyssar som kan få en att sträva upp mot himlen,
som kan få en att tro att ingenting är omöjligt

människor som kan se hur man brinner och vara så säkra på att man kommer att komma framåt att man tror på det själv till slut

imperium i hjärtan som går sönder,
ett krig där byggnader rasar,
ett krig där besvikelsen ligger och svider på tungan,
ett krig där blå himmel möter grå tjock rök

och när jag ska somna om natten nu
tänker jag på alla de vars ögon har kunnat göra mig lite mindre trasig
undrar om jag ska orka försöka mer,
undrar om jag ska våga
undrar om jag ens kommer att få chansen


hoppet är det sista som lämnar en,

men jag har krigat så länge nu.