En sjökapten med riktning rakt i stormen
En rastlös gast i kamp om inre frid
En lagens man beredd att trotsa normen
En fruktbar själ i jakt på evig tid

Det finns nånting som drar i alla sjömän
En längtan mellan hamn och öppet hav
En växelverkan mellan tvenne öden
Där den ena ger det den andra inte gav

Jag reser mig i egenskap av fåne
Och jag kräver ut min rätt till detta tal
För vi har alla samma glans i sol och måne
Och samma rätt att störta Pers portal

Du kan ta min själ och syna mina sömmar
Och håna mina brister bäst du kan
Jag är dock bara en som tror på drömmar
Och att drömmen genom handling kan bli sann

Visst finns risker med att leva här på jorden
Vi har en dödlighet i fullbordad procent
Trots en dåres grad som talträngt framför orden
Är hans mening inför livet högst potent

Och kanske skall väl kärleken beskattas
Som det vackraste och dyraste man har
För den som lyder den skall intet nånsin fattas
Emilia, du vet hur starkt den drar

Den bär friheten beredd att höja fanan
Den bär händerna till handfast erotik
Den bär sedvänjan beredd att bryta vanan
Den bär en diktare förförd av estetik

För visst kan vattnen gnistra ljuvt i solen
Och visst bär vinet beska nästa dag
Men läppja på ditt glas och knäpp upp kjolen
För om i morgon vet vi inget du och jag