Mellan två tänder i underkäken,
har vänskap uppstått.
Tätt tillsammans möter de ordens
och matens faror.
Den ene stolt över den andre
och tvärtom.
De är de två sista entusiasterna.
En gång var de kanske först?
Innehavaren polerar, borstar och vårdar ömt
sina klenoder.
Vore det skillnad om det bara fanns en?
Naturligtvis. Ytterligare en ger 100% ökning.
En expansion så stor, skådar man sällan.
På lagom avstånd från varandra genom andningen,
hörs en svagt visslande ton.
Vilka melodier spelas som örat inte uppfattar?
Munnen säger ”Jag kommer snart. Snälla, snälla
jag har ont.”
Är visslingen ledmotivet mot en ljusare tillvaro?
Visar den vägen utan villospår?