den mjölkia vägen

känner vackra själar
dess sång, är ett andetag

jag måste drömma
om det i natt

vart jag skall va
exsakt vart,

vart jag hör hemma
in i fjärden,

där du bodde
som en flyckt

in i tvåsamheten
där möten mellan kroppar

har värdigheten av ett berg
eller en fallande stjerna

i rummet där du stängt in
dinna drömmar

jag är på väg igen
bort från ensamheten

jag skall tänka fram, en plan
för att ta mig ut från det här

som att leva som en guru
fast på halvtid

jag har inte tid
för att vänta

ett tänk, kupoler
vid livets

mäktiga portar,
där bilderna släcks

vem utser vi, att döda
vem blir mot sin vilja

mördare, nu bilderna släcks.