Jag tycker mig höra en sång,
där jag går på skogens stig.
Känner igen den ifrån
”det var en gång”
och barndomens känslor återkom.

Sången om sagan när jorden blev till.
Den ljuvligaste av alla kärleksvisor.
Kalla det fantasi om du vill,
att på djupet förstå detta under.

Även om viljan finns, kan vi inte greppa allt.
Tack för att vi får leva i en chimär
att vi begriper mångfalt.

Om vi förstod hur lite vi förstår,
skulle vi ödmjukt böja oss ner
och inget högmod skulle finnas mer.

Jag tycker mig höra en sång…