Jag bär mina bördor

som sig bör

på axlarna

en kvarnsten

runt halsen

kanske ett par hundra

kilos vikt

det ger böjd rygg

och huvudvärk

en helt vanlig grej

för en man som mej

det är den där

klumpen i magen

också

som jag inte

klarar att skriva om

eller

stressen jag känner

känslan av

att jag inte hinner leva

eller njuta av livet

att varje sekund

är uppbokad

en vanlig dag

kämpar jag mot

minuterna

För säkerhets skull

bär jag också

andras bördor

jag vet egentligen

inte varför

men deras skuld är

väl också min skuld

en extra kvarnsten

förvisso

men

bara lasta på

en helt vanlig dag

tänker jag sextiofemtusen tankar

sextiofyratusenniohundra

är exakt samma som igår

fan, vilket slöseri

jag försöker stänga av

men då blir det bara fler

av samma slag

en helt vanlig dag

jag tänker nog

en hel del

på döden

men klarar inte

att skriva om det

om den stora rädslan

Jag tänker sedan

att jag ska tänka på

livet

på det vackra

på de fina dagarna

att så länge

det finns liv

finns det hopp

P.G 20160623