Sitter på bryggan med boken uppslagen i knät
och höjer blicken ut över sjön.
Brisen i mitt hår känns som en smekning.
Över bokens blad ser jag att speglingarna
i vattnet talar tvefalt till mig.
En blandning av tankar böjer sig i en färgsprakande båge,
med början i vattnet och utan slut.
Regnbågstankarna färgas av starka känslor som kärlek och hat.
Önsketankarnas färger tonar nästan bort
och nyanserna bleknar av aningar
från det vi kallar normalt.
Jag ser i ögonvrån simmande änder
som pockar på uppmärksamhet med sin skönhet.
Jag stänger boken.
Ägnar hela min uppmärksamhet
åt skådespelet med regnbågsfärgerna.
Då vittrar bågen sönder och strör
färgstoft över vattnet
i skydd av min oförmåga att se.

Nu uppstår ett nytt scenario……