Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Konfetti av vin och hjärtslag

inga historier är för stora i rätt sällskap,
av människor
av vin

men ingenting får heller ta för lång tid att berätta
det måste gå fort
snabba tankar, snabba tungor
ord som spottas ut
faller från läppar, landar på bordskanten, droppar från vinglaset, susar iväg i vinden
lika fort som cigarettens glöd försvinner i natten
allt i takt med att dra halsbloss och utandningen därefter

vår generation är trasig,
har ingen respekt för naturen och tror att allt beror på teknologi
när det börjar blixtra undrar vi vilken klubb som har så starka lampor,
de som rör sig över himlen
vi hör inte åskan för musiken
sedan droppar regnet på våra bara axlar och vi får rymma, vi får ge upp balkongen, retirera till vardagsrummet och inse att svensk sommar är som svensk sommar alltid är

nattens timmar försvinner som sekunder nu,
när det känns som att jag lever
vinet bedövar det som behöver bedövas och skrattet låter klarare än aldrig förr
vi går ut, till dansgolven, till människorna, till drinkarna, till infravärmen, till filtarna, till plocktallrikarna
nattens timmar försvinner som sekunder nu,
när det känns som att jag lever

jag vet inte om det är spänningen, nervositeten, sommaren, glädjen eller alkoholen som får hjärtat att bulta så hårt att revbenen spricker
jag känner hur de krackelerar och i rätt sällskap kommer allting ut
inte tårarna, nej, aldrig tårarna, de får stanna
men allt annat
och sedan trycker jag på play och repeat i flera dagar efteråt för att memorera, fånga detaljer, hitta det svåra, det tunga
jag tappade det på golvet, tappade det i vinglasen, tappade det när jag tände den femtonde cigaretten

solen börjar gå upp och vi sitter kvar, trots att vi är trötta
vet inte vad som händer, kanske är det musiken som får oss att fortsätta och att ändå hålla oss
kanske är det tystnaden, eller så är det tankarna, eller orden som ramlar ur våra munnar

vi ligger nära, nära, sådär nära som man bara gör när man inte vet om man vågar eller inte, sådär nära att man kan smaka på varandras ord
fnisset letar sig ut ur halsen, handflatorna bränner mot kinden, fingertopparna leker och håret kliar i nacken av sommarvärmen som lyser in genom balkongdörren


sedan vågar läpparna bli tysta och komma ännu närmre

och allt exploderar.




Fri vers (Fri form) av julia.s
Läst 461 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2016-06-27 22:35



Bookmark and Share


  aol
Så bra skrivet vännen och så berörande fint skrivet,
2016-06-30

  S.A.I. Steve Lando VIP
strålande!
2016-06-30

  blått nagellack
det här är så sanslöst jävla bra. bokmärker.

framför allt dessa två stycken:

"och sedan trycker jag på play och repeat i flera dagar efteråt för att memorera, fånga detaljer, hitta det svåra, det tunga
jag tappade det på golvet, tappade det i vinglasen, tappade det när jag tände den femtonde cigaretten"

och

"vi ligger nära, nära, sådär nära som man bara gör när man inte vet om man vågar eller inte, sådär nära att man kan smaka på varandras ord"

även slutet är magiskt. du är så duktig.
2016-06-28
  > Nästa text
< Föregående

julia.s
julia.s