Jag trodde inte det skulle sluta så här,
inte ens att det skulle gå så här långt
finns det nån annan dag som leder,
ur det här?
eller i alla fall en lögn?

Vinden, illvilligt viner,
bort skuggorna inatt
Minns när drömmar ännu blåste,
innan framtiden kved av kärlekssår
Jag dömer dig för att du saknas,
för att du valde att bara gå

Inatt har min kropp slutat läka
som att den slutat återskapa sig själv
inget mera syre, inget mera blod
För när minnen i halsen växer
och tiden öppnar ännu ett sår
Då önskar jag
att det funnits nån mer
som jag kunde sålt mig för,
för ingenting
Nån att sälja mig för,
nån som inte känns så här

Dömd för att du länge varit saknad,
från evigheten vi skulle ha
Men,
evigheten kan aldrig innehålla tid,
evigheten har inte mer än tre dimensioner
Det enda du får ut av hjältehistorier
är ju bara en känsla av att inte räcka till,
att du levt fel
Hjältar skapas och förgörs under ett liv
och det skalar livet av din kropp som vilken drog som helst
och att gå och lägga sig,
fin och ompysslad av dig
för att aldrig vakna
objudet kom olyckligheten,
allt jag aldrig ville ha

Din jordbävning inuti kroppen
Jag finner inte syre till min mening
Fortfarande strypt av att du saknas
Håll min hand och led mig dit jag kan vara ensam?
Du kunde i alla fall gett mig det?
Låtit barnet komma till friheten

Jag beger mig till järnvägsstationen
där människor har destinationer och tusen resor
och många av dem kommer aldrig komma fram

Nätterna vakar mig
och får mig att älska diktatorn som ger mig nåt annat
än kärlekens tomma löfte

I mitt bröst finns en röst som försöker resa sig
men kvävs i kudden
där mitt hjärta blir till aska

Att känna kärlek
gör att du förlåter dig själv för existens -
det är en lögn

Och när det blir mörkt
så litar jag bara på mig själv -
om jag blundar

Jag vet att jag är ett vindplågat träd,
att det är bättre att vara blind än död
Minnena blev svarta som askan de kom från

Nu ligger ingen mellan mig,
och tomheten
och där ögonen är klarvakna,
ser jag haven öppna sig
och det stormar mot mig
Nu,
när jag är klar
och kommer ur mitt skal
ja då är inte du kvar

Den framtidslösa känslan är släppt fri
Min själ bär inte mig längre
och är det så hemskt att dö, då?
när själen inte längre bär?
Jag ville väl mest bara säga
att du,
jag är friskare nu