SAMANTA VI. 

Grandma Daisys Odyssé.

Den som införskaffat Frans Kafkas samlade verk letar (tyvärr oftast!)  förgäves efter hans märkliga reportage från en flyguppvisning i Brescia, Torsdagen den 9^de September 1909. Reportaget finns emellertid och flyguppvisningen har ägt rum. Evenemanget har blivit tradition och tävlingar hålls vart fjärde år. Den skickligaste konstflygaren kan vinna Brescias Stora Pris (omtalat redan hos Kafka).

Samantha och jag hade anlänt till Italien i god tid samt bokat hotell i staden. Vår vana trogen hade vi även hyrt en Lambretta.  Vi tänkte fara runt lite, se Verona och Milano samt Solferino, en gång skådeplatsen för ett fruktansvärt blodbad.

I Verona väntade oss en överraskning. Ett tevebolag hade arrangerat en sällsam tävling.  Den gick ut på att kora mormor med vackraste benen. Mormödrar från alla håll och kanter fick visa grannlåten. För att intet annat skulle synas bar de anoraker med huvorna väl knutna. Då den segrande mormodern hade valts och fick demaskera sig, blev det, även för den nog så garvade Samantha, en omstörtande upplevelse. Hon tog sig för pannan och lyckades endast stamma fram: "Nej men Herre Gud! - mormorsmor!"

Vinnaren visade sig vara Desideria Euphrosyne Weaver (103) - Samanthas mormorsmor,  inom familjen kallad "Grandma Daisy" Hon hade lämnat Chicago på ett par veckor för att slippa sin sambo, Herbert (94) -  en trist herre som mest satt framför teven och såg baseball. Från och med nu var vi alltså tre i vår lilla trupp. 

Flyguppvisningen startade med musik av en militär blåsorkester. Inget av de deltagande planen var tillverkat senare än 1918. Samantha, som representant för tevebolaget Discovery hade fått lov att följa med som passagerare på en flygtur. Det blev en Albatros B II a från 1914. 

Som med allt här i världen fanns en hake.  Flygningen skulle vara ett reklamjippo för Alitalia. Jippot utgjordes av två skönheter i bikini som skulle stå mellan vingarna och se allmänt "sexiga" ut.  De utvalda var nu Samantha samt Cicciolina,  en nakendansös som under en valturné visat brösten. Med dessa två argument hade hon efter en jordskredsseger kommit in i det italienska parlamentet. 

Flygplanet lyfte med Samantha på höger vingpar och Cicciolina på vänster.  De vinkade världsvant till publiken som hejade och applåderade.  Tyvärr förirrade sig en geting in i Samanthas trosa. Hon blev tvungen att ta av den. Då hon slog efter getingen tappade hon trosan. Den virvlade i väg och försvann  i fjärran. Hon hade nu endast bikiniöverdelen att sjasa den närgångne med. I stridens hetta tappade hon även den. Dessbättre tröttnade getingen och återvände till boet.

Flygfärden fortsatte. Piloten utförde en del rolls och loops men damerna höll sig kvar i stagen och verkade mest roade av akrobatiken. Slutligen tog man mark. Samantha och Cicciolina bars i triumf till restauranten där de bjöds på en utsökt lunch.

Tevebolag från hela världen hade redan kablat ut bilder från flygturen. Samma eftermiddag steg Alitalias aktier med 98% vilket förorsakade kaos på alla världens börser. Samtliga linjer överbelastades snabbt.  Tokyobörsen fick stänga sedan alla telefonväxlar brunnit.

Jag började leta after Grandma Daisy.  Vartefter mitt sökande fortsatte utan minsta resultat, steg min oro.  Jag frågade mig fram och fick en vink om en heliumballong som lossnat från förtöjningen och blåst iväg. Då Samantha och jag återförenats berättade jag om Grandma Daisy och ballongen. Samanthas intuition hade aldrig tidigare slagit fel och skulle så icke heller göra denna gång. "Grandma sitter i ballongkorgen" konstaterade hon med samma tvärsäkerhet som om det gällt Pythagoras sats.

Ballongen hade siktats över Livorno där den passerat i riktning syd.  Vi kastade oss på lambrettan och gav full gas. Efter fem timmars körning nådde vi Civitavecchia där vi fick en motorbåtsskeppare att ta oss ut över Tyrrenska havet i riktning mot Tunisien.

Vi lastade på förnödenheter samt Lambrettan och lade ut.  Skepparen, Alberto, var en stillsam och meditativ person som, lustigt nog, hade anlagt den klassiska skepparkransen, den man ser på äldre fiskarporträtt. Sjöskumspipan saknades inte heller.  Att Samantha var spritt naken tycktes han ta som det självklaraste i världen.

Vinden var fortfarande nordlig (d.v.s. riktad mot syd), havet var endast lätt krusat. Solen sken. I sundet mellan Sardinien och Sicilien siktade vi ballongen. Vi följde den på dess färd mot Tunisien. Plötsligt svängde vinden och blev nordvästlig. Vi insåg att ballongen skulle hamna i Egypten om den inte sjönk till marken tidigare.   Alberto bytte kurs, satte av oss i Sidi Barrani och vände åter mot Italien.  Jag köpte kläder till Samantha. Man kan inte färdas naken genom öknen,  det skulle betyda malignt melanom på mindre än nolltid.

Vi magasinerade lambrettan och hyrde tre  kameler. Samantha ringde en nyhetsbyrå och fick veta att en ballong siktats vid Defah i Libyen. Riktningen hade man bedömt vara ungefär OSO och hastigheten cirka 7 knop.

Det fanns ingen tid att förlora. Vi gav oss iväg utan dröjsmål.  Ökenhettan var svår.  Efter flera dagar nådde vi en punkt, vars läge jag senare approximerat till 24 N 27 O.  Där fanns ballongen och i den Grandma Daisy, hungrig och törstig men vid god vigör.

Under åren som kom försökte vi ibland fråga henne hur hon hamnat i ballongkorgen, hur och av vem förtöjningarna kapades samt hur hon överlevat i tio dagar. Var gång vi frågade började hon omedelbart tala om annat. Hemligheten tog hon med sig i graven sedan en svår lunginflammation ändat hennes då 109-åriga liv.

Nu emellertid fick vi först ge henne att äta och dricka. Därefter vände vi kamelmularna mot civiliserade trakter.  Dag 2 efter avfärd trampade Daisys kamel på ett ställe som fick ökensand att rinna ned som i en stor tratt. Det var på håret att såväl kamel som Daisy dragits med ned och begravts levande.

Vi stannade och grävde upp lite på försök. Snart visade sig en port som utgjorde entrén till en mörk underjordisk gång.  Samantha tog en ficklampa och gick in. Hon blev länge kvar där nere. Till sist kom hon upp med minen hos en reporter som just gjort milleniets scoop.  Daisy gick ned och kom upp med ansiktet präglat av en obeskrivlig häpnad. Slutligen gick jag ned. Gången ledde till en gravkammare och jag begrep utan vidare vad det var vi hittat. Något som arkeologerna letat efter i sekler. Nefertites grav.

Samantha, som hade mobiltelefon, ringde en god vän i UNESCO. Ett dygn senare landade en helikopter och tre kända arkeologer steg ur. 

Resten är inte mycket att berätta. Ett Herculesplan hämtade oss och våra kameler. Lambrettan löstes ut och återbördades till Brescia. Gravplatsen fick namnet Grandma Daisy. Vi blev alla tre intervjuade av Oprah Winfrey.  New York Times betalade oss vardera 15 millioner $ för ensamrätten till historien.  Senare gjordes även film med Tia Carrere i rollen som Samantha.

SLUT.

Anm:   "Aeroplanen i Brescia" av Franz Kafka finns utgiven av Författarförlaget,  Pilotserien  1988.  ISBN 91 7054 5456.