Där sitter två älskare bredvid varann
Jag ser att din underläpp darrar försiktigt
Samtidigt letar dina ögon något att fästa sig vid
Men min blick är lika långt borta som stjärnorna på himlen
Jag lovade dig Atlanten, men allt du fick var Växjösjön
Men du var lika glad ändå

Likt Titanic eller Vasa kanske även vi är dömda att sjunka
Så ta min hand så kan vi sjunka tillsammans
Eller försöka simma iland
För mig spelar det ingen roll

Jag försökte bli din Romeo
Men jag var livrädd att du inte skulle se dig som min Julia
Så jag drog för gardinerna och gömde ansiktet i händerna
Sparkade undan allt damm som fanns runt omkring
Och hoppades att något eller någon skulle rädda mig

Jag lovade dig världen, men allt jag kunde ge dig var Kronobergs län
Men du var lika glad ändå
För du visste att denna staden hade tagit all kraft ur mig
Och min diagnos gjorde situationen gjorde allt mycket svårare
Du såg när jag kastade sten mot glashus och sprang därifrån
När jag snubblade över grässtrån och föll omkull
Skrapade upp varenda millimeter av min hud
Du visste att jag gjorde precis så mycket som jag orkade
Att jag gav allt jag kunde ge
Och du var lika glad ändå

Och då var allt dåligt som jag gjorde bra
Sålänge du var glad