Vaknade av en flugas promenad över min nästipp.
Solen lyste in och bländade mina nyvakna ögon.
Ann-Katrin min moster sov fortfarande i utdragssoffan
på motsatta väggen. Jag var hos morfar i Örtjärn.
Ann-Katrine var bara ett år äldre.
Hon var min halvmoster eftersom morfar Tore var
omgift med Margit.
Örtjärn var en gård med vedbod, liten ladugård
med sammanhängande hölada.
Utedasset låg strategiskt i anslutning till gödselhögen.

Det var en vanlig julimorgon och jag skyndade mig nerför
trappen från övervåningen ut på farstubron där Margit stod
och separerade morgon mjölkningen.
Det daggvåta gräset påminde mig om att jag måste skynda
mig runt hörnet på huset där jag snabbt hukade mig lät kisset
rinna ur mig och njöt ögonblickets befrielse.

Sessan kom och strök sig mot mina ben och ville bli smekt.
Hon mindes säkert vår omsorg från igår när hon kläddes i
dockkläder och kördes runt i dockvagnen.
Hon var lealös när hon fick vara vårt barn i våra rollekar.

Jag hann att se solglittret på tjärnen som låg femhundra meter
framför huset och där koskällan lät rofylld i den ljumma sommar
morgonen.

Ann-Katrine hade hunnit ner i köket och stod och blandade choklad
röran som bestod av kakao, socker och lite gräddmjölk som avsmakades
och halva godiset var redan uppätet innan den varma mjölken hade fyllts på.
På bordet stod bondsmöret och skogaholmslimpan.
Jag ville inte ha smöret som jag tyckte smakade konstigt men limpskivan doppades i chokladen och åts med god aptit.

Barfota sprang vi sen ut i sommarsolen och gick på upptäcktsfärd.
Vi lekte och fantiserade i skogsbacken där vi byggde små landskap
där småfolket skulle få bo.

Vi letade ägg på höskullen och när höet var inkört så hoppade vi från
takbjälkarna rakt ner i den ljuvt doftande klövergräset.

Varma dagar följde morfar oss ner till tjärnen där han doppade i oss
från bryggan. Det var dybotten så ingen ville gå i med fötterna.
Vackra minnen från en svunnen tid.