Jag hörde från någon person.

I något land jag besökte.

På en pub.

Faktiskt på en Irländsk pub.

För de finns överallt i världen.

Till och med på Manhattan,

Och i Brooklyn.

När jag endast hade sagt.

Typ en mening på engelska.

Att jag inte skulle klara mig.

Alls på min engelska i världen.

För att den var så urusel.

Jag vände mig bara om.

Och skrattade.

Och frågade honom om vad han menade.

Han tystnade.

Och jag citerade Shakespeare.

I en av strofer i.

A Midsummer Night's Dream.

“Love looks not with the eyes.
But with the mind.
And therefore is wings is cupid painted blind.
Nor hate love is mind of any judgement taste.
Wings and no eyes figure unheedy haste.
And therefore is love said to be a child.
Because in choice he is so often be beguiled"

Vet inte om jag fick allt rätt.

Men jag gjorde ett i alla fall ett bra försök.

På ganska bra engelska för att vara svensk.


Och han bara såg helt tom ut.

Vek sig över bardisken.

Och satt tyst en stund.

Och reste sig rakt upp.

Och skrek till några polare på ett annat bord.

”Now it´s bonding time guys!

And you will pay all the beers to this fucking guy!”

Cause I thought him to be some different!
But this fucking guy delivered it all the way.
He fucking citated our own Shakespeare.
In stupid god English”

Och vi hade en mycket rolig kväll efter detta.

Och jag var mycket säker den kvällen.

De till och med följde mig till hotellet.

Och de gav sig inte förrän jag kom innanför.

Hotellets dörrar.

När jag ville lägga mig.

Och de skulle gå vidare.

Så mycket tack för mig själv.

För min goda engelska och min pålästhet.

Det räddade mig återigen.


Och att jag inte skulle kunna engelska?

När jag har "The Selected Poetry Of"

Robinson Jeffers på mitt bord.

Och då snackar vi om över 700 sidor.

Av Los Angeles Poesi.


Hm?