Ljuset går över markerna med våra blickar över Storsjön.
Så sitter vi här vid sjöbordet på bänkarna och känner på
temperaturen. Det ska vara varmt och skönt i den djupa
svartglittrande sjön.
>>En halv grad varmare än vad jag först hade
trott. Ska du bada?>> Det är ju sommar, menar han.
Så pekar han på badväskan: >>Vi måste fullgöra vår
plikt som strandraggare.>>
>>Ja, absolut. Det var ju så vi träffades. På stranden.
Min inskrift ligger där hopvikt som ett riktigt blad.
En styck baddräkt, ett stycke linne, ett par solglasögon.>>
>>Något mer?>> Han tycker, att hon borde få
tänka på allt.
>>Inte vad jag kommer på just nu. På tal om
något annat, vilken epok tillhör du?>> Hon är nyfiken.
>>Realismen och renässansen. Och du?>>
Han vill veta med en gång.
>>Barocken och upplysningen. Tycker om att ha
blusen knäppt och vetenskap. Fantasi och sakfakta
du vet! Förresten nu när jag är på väg att packa upp
matsäcken, månsmörgås med solsken i blick, så ser jag
dig. Du är så vacker. Jag menar det. Trots mina
lustigheter. Om nu granarna och tallarna här vid sjön
kastar sina sublima linjer så är du ändå den vackraste
platsen i Sverige som människa. Om du nu om en liten
stund, kanske om en halv minut, vill ha en klunk öl
eller kanske två klunkar?>> Hon lägger på en liten
vit duk. >>För ogifta. Den är till oss för att vi ska se
vår oskuldsfulla relation. Att den är fin.>>
>>Vi har en fin relation.>>
>>Kom så gömmer vi oss. Döljer oss för träden.>>
Så tycker hon (han nickar bifall).
>>Jamen träden, de ser ändå allt, men utan obehag
för min del.>>
>>De gör ingenting. Dessutom räcker det med en klurre öl.
Vi går nu fram emot varandra och skrattar lite.>>
>>Vad händer om en liten stund? Tiden går ju fort.>>

forts. följer