Det går kvällar ibland, då jag inte ens undrar vad du gör. Känslorna som en gång fanns, mig inte förgör. Men minnen tränger sig ändock på. Får mitt hjärta, min puls att slå. Jag är stark och står emot, fäller ingen tår. Men det fanns stunder, jag minns dem som igår. En kyss i nacken, en puss på kind. Pratstunder i skymningens sena timma, jag blir påmind. Jag hör låtar på radion, målar upp bilder av dig. Det kittlar mitt inre, och det stör mig. Lovar mig själv att vidare gå. Sudda ut dig från tankarna, vill inte ha dig så nära inpå. Jag hatar dig inte, du har ett gott hjärta. Du är underbar och härlig, men ger mig ändå känslor av smärta. Fina ord har viskats i mitt öra. Ord som nu saknar betydelse, allt är en enda röra. Tittar på hjärtan du skrev i berusning. Menade inget, det fanns ej nån sann tjusning.

Det går kvällar ibland, då jag undrar vad du gör. Men jag vet att min närvaro dig blott stör. Du vill ha distans ifrån mig. Ej veta av min närvaro, är orden från dig. Jag saknar det som en gång var och fanns. Dagar och nätter som gav livet en glans. Men med vetskapen om dina ord så hårda. Så finns där ingen relation värd att vårda. Levde i en bubbla, en fantasivärld som iväg skenat. Inbillade känslor, ingenting var menat. Känslor som rusade iväg och skapade magi. Förtrollade av känslor, förblindade av kärlekens strategi. Det går kvällar ibland, då jag inte ens undrar vad du gör. Livet går vidare, känslor svalnar och dör.

Bilden: Min fotokonst https://www.instagram.com/kristina0179/

(möjlig repris, men vad gör det...)