Jag bryr mig ej om vad ni tänker. Jag är mig själv, min utstrålning den utåt blänker. Jag är en donna, bestämd och stolt. Sminkar mina ögon så unikt med blå kobolt. Ensam jag beger mig ut på äventyr. Står på egna ben, hittar alltid på något bestyr. Social och öppen är jag naturligt. Skrattar och fnittrar åt min egen humor, så där lite finurligt.

Långrandig, detaljerad och rökare. Rastlös som jag är, är jag en sökare. Ja, men visst snackas det om mig i stadens brus. Jag matar ju er alla med mina små bus.  Har glimten i ögat, och skiter i skvallret. En snygg, smärt kropp, jag blundar för "mammadallret". Ja, ja, jag tar bilder så ofta och retar ert sinne. Arga och irriterade blir ni av denna smått tokiga finne.

Jag klär ut mig och leker med fantasier och har kul. Lev nu, njut och ta för dig, är mitt livshjul. Med peruk och hatten på jag syns bra i mängden. Att vara sig själv, det är det som räknas i längden. Jag skriver och författar och är intellektuell. Postar rader med texter, är trevlig och snäll. Har ett jävla temperament och humör som ni kan reta. Men vänder ryggen till nonsens, ska ni veta.

Skönheten sitter i betraktarens ögon, det vet jag väl, så sluta gnälla. Är ingen jävla diva, trots mitt ego, så sluta skälla. Ser mig själv i spegeln och är nöjd. Men jag vet också att ett och annat ögonbryn ute på krogen blir höjd. Tråkigt att vara ensam och singel. Men jag reder mig alltid själv, där ute i djungelns mingel.

Dock vill jag ej ensam i livet vandra. Vill dela stigen, där vi håller om varandra. Vill njuta av livets frukter med dig som min ledstjärna. Vill hitta dig, som har glimten i ögat, charmen och en intellektuell hjärna. Jag är en kvinna, ej så galen som det låter. Jag är djup, och romantisk, och till vissa filmer jag gråter.