har aldrig fått så många

påminnelser i brevlådan

som när jag beställt 

patroner till skrivaren

och sen åkt på landet

samt alla dessa hyss

som jag sysselsätter

mitt så kallade liv med

Jag loggar in och ut

i min bank och försäkrar mig 

om datum hit och dit

men det hjälper föga att se

att det står  betald i bläck

skrivet av mig samt pålagts

en liten straffavgift för att

ytterligare öka på min skuld och

vilja till betalning för något som 

tycks stå  helt utanför min vilja

Skålen med skuld och stress

blir allt tyngre och pärmarna

och hyllorna översvämmas

Jag tänker snart rasar allt

ned över min lilla dator

placerad undertill

Bror duktig har sagt upp sig

han säger att han inte har tid

Där sitter jag och känner mig

totalt övretalig tänker

är det så det känns att vara flykting

i ett främmande land där språket

är lite svårt att tyda av de cellerna

som jobbar med sånt med

övertid nästan varje dag

I P1 diskuterar man sopsortering

Ja det är nog väldigt viktigt

i ett Brorduktigsamhälle

att skilja agnarna från vetet

eller var det kanske tvärtom