Mina ord kanske inte är värda tyngd i din plötsliga sorg. Särskilt med tanke på att jag är en okänd och anonym som skriver här på nätet, hemifrån min empatiska borg. Inga ord i världen, kan trösta och få tillbaka den som plötsligt lämnat oss i livet efter döden. Så oväntat och ej beräknat, hur ska man hantera sorgekänslor, som tynger livet, där ens hjärta nu är ohelt, och man lider i sorgenöden. Det är svårt för omgivningen, de nära och kära, hur man livet efter döden nu ska hantera. Du vill kanske vara ifred, du är i behov av sällskap, men ingen vet riktigt hur de ska agera. Det finns inga rätt, det finns inga fel. Att bearbeta sorg är väldigt olika för alla, i terapin för att återigen bli hel.

Trots din sorg, har du all rätt att känna glädje och att kunna skratta och le. Växelvist byter känslor plötslig skepnad, men det är ok ska du se. Vi vet alla att du bär på sorg, men du måste också kunna leva, särskilt för dig själv och de dina nära. Förlora inte din egen existens i sorgen, och du behövs för dina kära. Om du faller i plötsligt gråt, när dammen inom brister. Låt då tårar falla, även om du befinner dig utanför hemmets tröskel och lister. En sorg går inte över, den finns alltid där. Men med tiden blir den mer hanterlig, i minnet av det barn som var dig så oerhört kär. Att prata ut hjälper, så även att skriva ner som terapi. Försätt dig inte i ensamhet, där du kan hamna i sorgens baksida av depressiv hysteri. Dock är alla känslor rätt, de behöver få komma i utlopp. Ventilera smärtsamma känslor, prata minnen, för att i ditt eget liv få lite mer framtidshopp. Jag beklagar din sorg, din förlust i detta smärtsamma ögonblick. Låt allt ha sin gång, för sorgebearbetning finns inga speciella efterlevnadstrick.

Bildkälla:

http://cdn.healthcare.se/wp-content/uploads/sites/58/2014/03/Sorg.jpg