Dömande ögon
blickar över min logg
Betraktar genom sin dimma,
förblindad av fogg
Är inte ortens favorit
Men ändå ska de hit
Syna mina rader,
i deras oförstånd
Förutfattade meningar
som genast får stånd
De ser min styrka,
mitt mod av att våga
Men Fröken Jantelag,
hon vill bara såga

Förblindad av sin träl
De döljer sin akilleshäl
Ge den starka en smocka
In i ringen och knocka
Ge henne ingen succes
Kallar mig WT i billig dress
Avundsjukan gror
- Fan vad ni glor
Aldrig blir jag likad
Blir alltid vänsterswipad
Hon ser bra ut,
är grann
Svaga självkänslor
spyr i sin spann
Vill inte öppet ge cred
Ögon är såväl gröna som red

Ingen gilla,
ingen kommentar
I tysthet bakom skärmen
på feedback de spar
Ändock de läser
och betraktar
Men min åsyn
de föraktar
Min existens
tränger genom
deras gräns
Och avundsjukan
försätter mig i karens
Mellan dig och mig
finns nivå av differens

Är det så jävla
svårt att ge mig feedback
Att liksom säga några ord
Ne, här ska swingas
och svängas med ert
osynliga nätrack
Vägrar skriva lite rader
från ert smutsiga tangentbord
Men oki, chilla lite
finns ingen anledning
och chans
Mot typer som dig,
glappkontakt i ledning
Som terapi,
jag läker,
med skriftande ord från mig

(när jag dör får jag likes (Facebook))

Från bitterhet föds rannsakan och insikter. Det är en naturlig resa utifrån vad man har varit med om. Personlig utveckling. I ensamheten är man stark (och ofta tvungen att vara). Om människor väljer att lämna en utsatt människa ensam, och att vända ryggen till denna, säger det mer om dessa än om den som är utsatt. Givetvis ska man sträva efter att vara positiv, men att yttra sig och agera sk negativt, har ju en direkt orsak och ett direkt samband med vad den personen har i sitt bagage, samt vilka människor denne har omgett sig med.

Man blir som man umgås. Jag tycker att det är fel att mota bort människor i utsatthet, även om de skulle ha en ton av bitterhet. Bättre att hjälpa än stjälpa. Deras ord har ingen power. Jag måste inte vara likad och högerswipad. Det enda jag önskar är att bli sedd som människa. Att min existens inte är osynlig. Att jag inte är obetydlig och värdelös. Att min röst hörs...

Denna text kan anses vara hård i tonen, och bitter, men det är en tolkning som ej stämmer. Och texten handlar inte om feedback på mina texter, utan feedback på bekräftelse, dvs existens i offentligheten. Texten skildrar tankar av en människa som är försatt i utanförskap, och därmed i ensamhet. Personen är i social karens, och utan fysisk interaktion med andra. Hon får ej vara med och "leka", och människor omkring utövar en slags "vuxenmobbing", utfrysning.

Tankarna växte fram i ett ögonblick ur livet när det kändes som mest lågt och tyst. Den handlar även om sociala forum likt Facebook, och ens vänlistor. Gilla-tryck och kommentarer på inlägg som lyser med sin frånvaro. Kulturen som figurerar på nätet om att bara omge sig med positiva människor har urartat. Människor får lov att äga känslor, och uttrycka dessa! Den personen är inte en negativ människa för dens skull. Att stänga in känslor och låtsas som att det regnar är inte bra, för i längden kommer alla känslor rinna över, och då exploderar man.

Människor är olika personligheter också, och generellt när en person är öppen av sig, och skildrar denna öppenhet ur sin privatliv på en logg på Facebook, så kan folk missuppfatta och dra sig undan, för att de läser in något som inte finns. Detta för att de inte förstår textens budskap, och för att skribenten kanske tryckte på ömma tår, och då reagerar betraktaren med att ta avstånd för att skärma sin egen reaktion och insikt om sig själv.

Vissa människor vill inte heller lämna spår efter sig hos andra människor som inte tillhör "normen". Man finns med på en vänlista, men that`s it. Någon sa en gång till mig att "Du skriver bra (om min poesi och mina texter), och jag läser allt du postar, men jag vågar inte klicka på gilla i rädsla för vad andra ska tycka om mig då. För andra kan ju se allt jag gör på din logg". DET (!) är en märklig feedback.

Kapten Röd - Ju Mer Dom Spottar

https://www.youtube.com/watch?v=MbPNwzFNQ7E

Bilder från Facebook.