Det droppar så vått
från himlen.
Rännilar ilar
brådskande,
lekande,
smyger sej fram
smekande,
på mina saltstänkta kinder.
Sammansmälter med
mina ensamhetstårar,
bildar bottenlösa
laguner
i mina smilgropar.
Vill inte drunkna,
kämpar.
Håller näsan ovanför
ytan.
Trampar vatten
väntandes solsken
igen.