... jag är rädd för det där samtalet... för jag trodde att cancer var något man kunde bota numera.
Riktiga sagor slutar sällan lyckligtHur överlever man livet och hur lever man bäst med döden?
Tiden har gått i ide - gårdagen, morgondagen och nuet har blivit en sölig soppa blandat med mina tårar. Tankar och känslor mixtras och nattens omhöljande mörker ger mig ingen tröst. Men där är den - ett stort hårboll som jag kräks ut om och om igen.
Hur överlever jag dig - vår historia eller kanske avsaknaden av berättelsen som aldrig blev en saga? ... igår såg jag ”dig” - ”du” var där igen men jag önskar så - att miraklen kan ske och du får stanna här hos mig...
Fri vers
av
BlåhäXa
Läst 386 gånger och applåderad av 8 personer Publicerad 2016-09-02 07:33
|
Nästa text
Föregående BlåhäXa |