Jag lider med alla som levt under
förtryck och våld.
Nerslagen, förnedrad och utsatt
för yttre och inre nedbrytning.

Detta sker i vår värld, i länder,
samhällen, på våra jobb och i
våra hem.

De som blivit utsatta reagerar
med sorg och ilska och psyket
letar efter speglingar för att
få bearbeta smärtan.

Flykten ska ge frihet och det
yttre mörkret finns inte men
i det undermedvetna kokar
allt du blivit utsatt för.

Någon måste ta emot det
inre förtrycket. I det sam-
hälle man flydde ifrån slog
man tillbaka med de medel
man hade. Stenar kastades
bilar brändes.

Förtryckarna finns inte mera
men sorgen, ilskan lever sitt
eget liv och nu måste de som
satt mig i det nya samhället
utanförskapet, straffas!

De man flydde ifrån har hunnit
ikapp och fortsätter fast i en
ny miljö.

Den som blivit förtryckt blir en
förtryckare.

Vem ser, och kan hjälpa!
Finns det någon räddning?

Vad säger alla psykologer och
beteende utbildare över det som
händer här och nu!

Du kan inte fly från trauman!