Jag vill inte hjälpa dig. Jag funkar inte så. Hur kan du ens tro att jag skulle kunna hjälpa dig? Du sväljer mig i hopp om att må bra. Men sedan glömmer du bort att ta mig. Skiter i att ta mig. Konsumerar alkohol Fredag, Lördag. Men vaknar upp på Söndagen, med ångest och tänker att du måste börja ta mig igen. Att det var dumt gjort att strunta i mig. Du känner dig något bättre Tisdag, Onsdag kanske även Torsdag, men ger upp mig igen till Fredag. För du vågar ju inte svälja mig ihop med alkohol. Då blir du ju helt plötsligt missbrukare och det vill ju ingen vara. Inte ens du. Du har förmånen att välja det. Gratulerar! Förstår du inte att jag bara är en undanflykt? Jag är inte till någon hjälp. Så länge du inte är sjuk på riktigt. Behöver medicin för att överleva. Men då brukar du inte mig. För jag är bara ett jävla piller, som gör dig lite gladare för stunden.