Ni vet balkonger.
Sånna där som man solar på,
fikar på, äter mat på, dricker vin på, hänger tvätt på, samtalar om livet på.
Eller,
som man bara står på,
röker på, fryser på, skriker på, sitter ensam på,

Man kan också titta ner,
Hålla hårt i det midjehöga metallräcket, som skär av, vågrätt, tvärs över kroppen. Det är långt, men inte så långt,
Jag talar om avståndet mellan mig och den där asfalterade marken.
På sommaren brukar barn springa där nere. Spela bandy där nere.
Nu är gatan tom.
Tom på liv, tom på allt,
Precis som jag