spioner kan gömma sig likt avlånga dammtossar

efter ett glas mousserande av vinet som var present

på födelsedagen av såna som tycker att alla ska firas

det är en fin tanke, men kräver förstås också något tillbaka

hålla reda på allas födelsedagar och önskningar

då lyfter allt en kort stund och mössan seglar iväg

med det som är kvar under den; än så länge en hel del

levande minnen från nu och förr vill jag minnas

då den stackars kycklingen köpt i bitar på tallriken

glatt och hungrigt faktiskt försvunnit ned i min kropp

(ibland är jag inte alls hungrig, och därför får jag

små flaskor med näring i någon yougert liknande lösning)

Så jag kanske är tacksam för saker som inte andra är

och vice versa i all evighet; som tur är kan vi inte alla

räkna oss som siamestvillingar, nej långt därifrån

personligen kommer jag aldrig att sluta älska

de tussiga vita olikformade molnen på den ljusblå

himlen ovanför oss som är där hela tiden

vare sig vi vill eller inte, men utan den kanske

allt skulle bli ett enda mörker; eller är jag

bara opraktisk nu i mitt tänkande eller;

Strax därpå kommer ju tankarna om varför

vi alltid trott att änglar och Gud bor i himlen

Ja, kanske har vi minnen som vi har svårt

att helt utplåna, själv tycks jag inte alls lyckas

med något sånt som att sudda ut det som är

så högt upp och ger så mycket ljus varje dag

trots alla dumheter de tvåbenta gör

på sina små åkerlappar och i städer där vi

samlats i skydd av varandra; men ändå finns

element som stör, oroar, rånar, dödar

så hur vilse kan man inte bli när man föds

i en tvåbent varelses kropp; och har funnits

i skolan så många år, så det knappt går

att kalkylera den saken, allt är på hörsägen

och det gillar vi inte, vi vill ha kontroll

på ett eller annat sätt eller har jag gått på

en stor lögn och villfarelse där, säg mig

hur det är, vill ha svaren på multiplikations

tabellen nu genast, jag kommer över

så kollar vi på himlen ikväll