gråter för mycket igen
sådär så att mina vänner blir oroliga,
men ändå tysta
vågar inte fråga för mycket,
vågar inte ställa krav
och jag,
som aldrig vågar be om hjälp

ligger i min säng en natt när alla andra har somnat
gråter och stirrar upp i taket
viskar "hjälp mig" rakt ut till ingenting
det är ingen som hör dig, Julia
det är ingen som kan hjälpa dig, Julia
förstår du inte det?

vill så mycket, vill så gärna
vill ha så mycket mer, vill vara så mycket mer
mer än kallsvettiga lakan, tysta tårar och ljudlösa skrik
mer än ansträngda leenden och ett "det är bra",
trots att det inte alls är bra

mina vänner kommer hem till mig med en katt
säger att jag inte ska vara ensam mer
aldrig mer
hon verkar vara busig, full av liv
men ligger också nära och andas tungt om natten
de frågar, när de ser mig le, "nu är du lycklig va?"
och plötsligt blir hjärtat ihåligt igen
blir tyst
vet inte hur lycka känns
minns inte
men det kan inte vara såhär
det måste vara mer än såhär
"jag är glad"
svarar jag