Kniven, djupa sår i mitt hjärta, blodet som forsar, det brinner i mitt hjärta. Inget kan stoppa det . . .

. . . Jag gör såren djupare så att blodet droppar mer än det brukar göra. Mitt blod är min kärlek till dig.
Det gör knappt ont att göra såren djupare längre, jag känner ingenting, bara min kärlek som är så stark till dig. Mitt blod bildar en pöl runt om mig där jag står vid spegeln. Jag älskar dig så mycket så att jag inte vet hur djupa sår jag skulle kunna göra. Och de är redan djupa. Men jag kommer ändå inte sluta oavsett vad du än säger, då så kommer jag att fortsätta!

Jag går ut från rummet och ut i natten. Jag står på balkongen och tittar ut på den stjärnklara natten. Jag har tagit med mig den vassaste filékniven ut. Jag skär i de nya djupare såren vid blodådrorna, blod forsar.

Plötsligt så hör jag steg snabbt komma bakom mig. Jag gör ytterligare några snabba snitt och mycket djupare sår vid blodådrorna denna gång. Jag kippar efter andan, blodet verkligen forsade nu.

Jag hör hur någon kommer ut till mig och jag hör hur du min älskade försöker prata med mig, du frågar mig en massa men jag får inte fram något svar.

Jag faller ihop på det kalla trägolvet. Jag hör hur din röst tynar bort. Allt bara snurrar, jag känner att jag börjar falla bort från mitt medvetnande. Jag känner ingen smärta, men jag vet att jag är på väg mot slutet.

Flämtade så öppnar jag mina ögon en sista gång och pressar hest fram
- Jag . . älskar dig . . .

Sedan försvinner jag bort, för alltid.