Vi väver nät av tystnad

medan betongen brinner

runt magnolians doft

vi tar skydd i mörkret

när dagen har gråtit

genom pansarglasets imma

ser vi suddiga minnen

ur ett familjearkiv

vi väver nät av tystnad

medan händer trevar

sig igenom  

lustens nyckelhål

efter livets kärleksljus

vi väver nät av tystnad

letar i drömtyngd saknad

i känsloöde hus.