När mörkret faller över dig,
och omsluter dig så krampaktigt hårt.

Så slår man mycket hårt i golvet,
utan att kunna ta emot med händerna.

För att händerna är bakbundna på ryggen,
av märkliga varelser i livet.

Mörkret är mörkare än jag trodde,
till och med ogenomträngbart svart.

Du faller med ansiktet rakt ner i golvet,
och känner obeskrivlig smärta.

Du försöker lösgöra dig,
ifrån din bakbundenhet.

Men det är helt lönlöst,
då varelserna har använt dubbla buntband.

De skär bara in i handlederna,
som blodar ner golvet du rullar runt på.

Och du kan inte skydda ansiktet,
när varelsernas sparkar kommer.

När du föll så hårt,
in det mörka mörkret.