Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

... ur Doyens dossié




 

Steg jag hörde,
tysta, som stegade
av tiden. Stod
Han gjorde, stor,
med Jord och stjärnor
och skimrande himmel
runt hisnande Varat,
i händer, väldiga.

Mild, av stoft,
Han mänskan spann,
blåste livets
lust, befriande,
andefylld,
i mänskan in;
ock mystisk själ,
stjärneskimrande.

Strålande, om-
svärmad av myllrande
myriader av liv,
stod leende
Människan. Föredömlig.
Magnifik! Av Honom
förelagd att harangera,
vörda varje varelse.

Vind jag är,
fri min flykt
på väldiga vingar.
Ni mänskor vandra
i mörknande, ökande
öken, obegripliga!
Allt ni skänktes –
nu Intet skymtar!

Som får ni föses
fram av silver-
smeder. Av silver-
smeder! – som hamrar
fram Mamons hemska
mörker! Gruvlig
Er gumse tyckes
oss tumlare.

Sett jag har
er hast och svett,
all er odlar-
möda; ock odlar-
mödans blomstrande
belöning! – som bort
Ni bytt mot silver-
smeders strössel.

Fri jag flyger
på frusande, väldiga
vingar, vinande
av årmiljoners
urgamla visdom.
Sett jag har
oändliga eonen
sträcka sina tumlande

tentakler, stumma
strimmor av tid
ur Intets tomma,
över Jorden – det ljuvligas
gömme i meridianernas
molmande mörkers
ljusblixtrande
zenits ljungar.

Sett jag har
hur gudar stridit,
stupat, glömts.
Såg jag gjorde
eonens sus
de stupade gömma
i glömskan, eonens
oändliga gap.

Som flugan sprattlar
i spindelns nät
sprattlar Ni nu
i Guldets skimmer,
geschvint, som stjärnor
i andetag upphängda,
över eonens tomma,
tysta avgrund.


Jorden, rymdens
runda, ljuvligt
skimrande dagg-
droppe, så skön,
Din livboj, Människa! –
är nu av Mamon,
spindeln, spunnen
tung av silver.

Glömskan gapar.
Gråt av silver
spinns av spindeln,
”Satan”, Er avgud,
ur hans mölja,
in över Jorden.
Jämrande vindar
ekar, viner.

Tystnaden tiger.
Tiden tjuter.
Kyrk-klockan
gungar, kärvt,
i gapet, det väldiga.
Visioner, välvande,
vida, spricker,
sprids i strimlor.

Vad sökt Du har,
har ingen sett.
Ej heller Du!
Du hastat har,
blind, febrig,
blodig, frustrerad,
därtill av Mamon
driven motsols.

Sett jag har
vad se jag vill.
Vind jag är
och fri. Fly,
o, Mänska, all
min syn! Fly
Mamons suggestiva
Sagor, snabbt!




Bunden vers av S-E Forslin/same
Läst 337 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2016-09-26 15:25



Bookmark and Share


  DominiQueen
Fantastiskt flöde, vi har pratat om det förr, om att många präglats att tro att Gudskraften eller livskraften är en han, men som vi vet ingen har sett om Gud har ett kön under kalsingen ;-) så sagt med den enda reservationen, finner jag denna skrift mycket rik, väl genomarbetad och vis, svindlande och dessa rader är inget annat av ett litet mästerverk i sig. Såååå bra formulerat!!!!

"Vad sökt Du har,
har ingen sett.
Ej heller Du!
Du hastat har,
blind, febrig,
blodig, frustrerad,
därtill av Mamon
driven motsols. "

Motsols - sååå bra gestaltat av mannen som bär själva Solen... Älskar Ditt OrdAnde.

LoveBless
DominiQue
2016-09-27
  > Nästa text
< Föregående

S-E Forslin/same
S-E Forslin/same